Lilla jag + Walt Disney = SANT!

Jag kan själv inte förstå det. Jag förstår det verkligen inte! Lilla jag, född och uppvuxen i lilla Borås har fått jobb som servitör på en av Walt Disneys lyxfärjor, Disney Dream. Hur stor är oddsen liksom? Processen att komma dit är tyvärr rätt så lång och komplicerad, men vill man verkligen, så går det!

Jag hade två Skype-intervjuer innan jag fick jobbet, och mellan dem två gick det en vecka. På denna veckan skulle jag fylla i fyra olika dokument, scanna in dem och skicka dem till jobonship. När intervjuerna var klara fick jag ett mail från Disney där de välkomnade mig till företaget, med massa dokument. Ett dokument på ungefär 30 sidor beskrev hur det jobbar på båten och vad jag ska tänka på. Ett annat dokument handlade om mig, där jag skulle fylla i alla personuppgifter med mera, scanna in och skicka in. Två andra dokument var tillägnade mig läkare eftersom att jag har blivit tvungen till att genomgå en läkarundersökning och bevisa att jag är frisk, och dessutom kunde jag hitta ännu ett dokument fullt med information om hur processen innan jobbet fungerade.

Så låt oss säga såhär, det var bara att sätta igång, men det har inte gått speciellt smidigt.

Okej, fylla i lite personuppgifter var rätt så lätt. Betala 250 kr och få en utskrift från brottsregistret var inte så svårt heller (tog ungefär en vecka att få). Problemen började komma i samband med läkarundersökningen. Det gick rätt lång tid innan jag kunde komma på läkarundersökning eftersom att jag åkte på semester till Asien i tre veckor mitt i denna process, men ingen ko på isen...

750 kr för en hälsoundersökning när man känner sig helt frisk är mycket pengar, men helt klart värt det, dessutom tror jag att Disney står för just den undersökningen. Papper fylldes i och prover togs. Två veckor efter att testerna tagits hade jag fortfarande inte fått något svar trots att min läkare visste att det var snabba ryck som gällde (när papprena är klara så åker jag istortsett). Efter tre veckor har jag alla papper påskrivna och klara, och det nio-sidiga häftet är redo att skickas in. Tre dagar senare får jag svar från Disney att testresultatet för Syfilis saknas... Så det var bara att springa tillbaka till vårdcentralen, ta ett nytt prov, vänta en vecka till och efter det skicka in det.

I samma veva får jag ett mail från min rektryteringskille att han slutar omedelbums, och att en annan kille tar över... Två dagar senare får jag mail från den nya killen där han säger att han åker på semester om tre dagar i ungefär en månad, och att han inte riktigt kan vara lika anträffbar som innan... Känns helt ok, mitt i min anställningsprocess...

Jaja strunt samma, för nu har jag fått reda på att jag inte kommer att få mitt "Confirmation of Employment"dokument förrän efter min 21årsdag som är i mitten av mars (Disney antäller inga under 21 år,och detta dokument behövs för att söka visum). När jag väl fått detta dokument som bekräftar att jag är antälld ska jag boka tid för att åka upp till Amerikanska ambassaden i Stockholm, betala drygt 1000kr för att få söka visum, ha en intervju i fyra minuter och sen åka hem igen. Det tar i snitt 17 dagar från den dagen man bokar tid till att man får komma dit. Efter intervjun tar det en vecka för att få visumet. Detta visum ska skickas in till Disney och därefter får jag ett brev tillbaka där mitt "sign-on-date" finns. Det kan betyda att jag behöver åka fem dagar efter att jag fått brevet, men också att jag behöver vänta i en månad för att få åka...

Det är en lång process och mycket strul på vägen, men någon gång kommer jag komma iväg, och det ska bli hur kul som helst! Nu väntar vi bara att på att det ska bli mitten av mars! 

Det är någonting man söker, men aldrig får...

Det var en söndag i mitten av november 2010 och jag var så sjukt arg, irriterad och ledsen. Jag tyckte nog att jag var fast i en cirkel, som bestod av att äta, jobba, sova, äta, jobba, sova, jobba, äta, sova och så vidare. Det var den dagen jag bestämde mig för att göra någonting annat.

Jag kommer ihåg den här dagen väldigt detaljerat... Jag satt på eftermiddagen i soffan, tittade på vinterstudion och funderade på vad jag ville göra i livet innan det var för sent. Jag har ju pratat om att jobba på en båt, men ska man söka till ett kryssningsfartyg behöver man massa års erfarenhet inom hotell- och restaurang, vilket jag inte har, och jag har redan sökt jobb till andra, mindre företag så som Stena Line, som jag inte fått. I alla fall, på eftermiddagen där kom jag på att jag kanske skulle googla det här igen om att jobba på båt, men istället för att skriva på svenska så skrev jag sökordet på engelska... "job on a ship".

På datorn kommer det upp en hemsida som heter jobonship, och där står det att Walt Disneys kryssningsföretag, Disney Cruise Line, håller på att bygga en ny lyxfärja, Disney Dream, och att de söker en hel del folk som kan jobba för dem. Jobonship var alltså ett rekryteringsbolag som hjälpte Walt Disney att hitta människor som passade in i anställningarna.

Jag sätter mig och börjar kolla igenom mitt engelska CV, och det personliga brevet och skickar efter det in detta till rekryteringsbolaget. Kort därefter får jag ett mail där det står att jag ska ringa dem.

Det blir tisdag och jag tar mig samman för att ringa detta telefonsamtal ner till Tyskland... Det är inte varje dag jag pratar i telefon på engelska. När samtalet var slut och jag hade haft två arbetsintervjuer över Skype (en med jobonship och en med Disney) fick jag ett mail som välkomnade mig till företaget.

Så nu sitter jag här i Borås, jobbar på Café Viskan, men väntar alltså på att åka till Florida, USA för att börja jobba på den sjukt stora och overkliga Disney Dream. Anledningen till varför jag inte åkt än är för att det är rätt så lång process för att få allt pappersarbete klart, och jag måste ha fyllt 21 år. Så om lite mindre än en månad kan jag sitta på planet till USA. Helt sjukt!



Det är nu eller aldrig...

Jag fyller 21 år om mindre än en månad och det är väl i den här perioden man ska fatta många viktiga beslut för framtiden? Varje dag går jag runt med en svag känsla av panik inom mig. Vad ska jag göra? Resa? Resa vart? Plugga? Plugga till vad? Jobba? Jobba hur länge? När är sista datumet för mig att börja plugga? Vad var det nu jag skulle plugga till? Vad ska jag göra innan jag börjar gå till skolan igen? Ska jag verkligen börja plugga? Frågor, frågor frågor...

Jag är precis hemkommen från en resa i Malaysia/Singapore. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att resa runt i världen, men jag måste erkänna att det har ändrats. Jag vill iväg igen! Det var helt underbart att vara på resande fot, strunta i vardagen för en stund och bara leva livet.

Just nu har jag en fast heltidstjänst på Café Viskan i Borås. På ett sätt är det väldigt tryggt att ha den. Jag vet hur jag jobbar, jag vet vad som gäller, jag vet min roll och jag vet att jag får lön varje månad. Det är rätt tryggt ändå... Är det så att jag ska jobba ett tag till, spara ihop en budget och efter det börja plugga? Eller ska jag resa upp alla pengar och börja om på noll igen?

Nej, jag har bestämt mig... Jag ska fortsätta jobba, men inte på Café Viskan. Jag har fått ett nytt jobb! Jag ska resa, men inte semesterresa (just nu iallafall). Jag ska plugga, men inte just nu, och jag vet inte till vad, det ska tiden få bestämma!

Denna blogg är till för att följa den närmsta tiden för mig. Det ska bli väldigt intressant måste jag säga, för varken du eller jag vet vad som kommer att hända. Det enda jag vet är att jag är uppbokad sex månader framåt...