Långfingret till bussen!

Nu ska jag skriva om någonting jag verkligen hatar med London. Det hände igår, och förra veckan, och många många gånger innan det.

Igår: Jag slutade jobbet klockan tio på kvällen efter att ha flyttat ut från lägenheten klockan 8 på morgonen och flängt för att sedan börja jobba klockan 12 på dagen. Jag är grymt trött och sliten och tittar på min mobil när nästa buss ska komma till busshållplatsen vid jobbet. Jo, nedräknaren från Londons "västtrafik" säger att det ska komma en om två minuter. Jag väntar och väntar, ingen buss, och bussen försvinner från nedräknaren. Nästa buss kommer om 8 minuter. Okej, ingen ko på isen. Jag väntar på den bussen. De åtta minuterna är väldigt långa och blir på något sätt 12. Det är dags för bussen att komma, men oj, ingen buss.

Klockan är 22:45 och ingen buss. Vad gör jag nu? Jag börjar jobba klockan nio på morgonen dagen efter och det är lördag kväll, vilket betyder att taxin är dyr och svår att få tag på. Aha, jag tar tunnelbanan till Liverpool Street Station (7 min) och sedan tar jag tåget till Stoke Newington (20 min). Superbra!

Jag kommer till Liverpool Street runt klockan 11 och inser att nästa tåg går vid midnatt. Jag får helt enkelt gå till busshållplatsen utanför, där bussen ska ta mig hem. Nedräknaren säger 14 min till nästa buss. Jag kan inte göra mycket mer än att vänta.

Efter 25 minuter kommer bussen och äntligen är jag påväg åt rätt riktning och med hjälp av någonting som kan ta mig till precis till ytterdörren. Superbra!

Bussen åker 4 hållplatser och stannar, i högtalarna hör jag att de sätter just den här bussen ut service precis nu, eftersom att den är så sen i sin tidtabell, så den måste skynda sig till ändhållplatsen för att börja om sin tur. Alla måste gå av och vänta på nästa buss.

Efter 5 minuter kommer bussen som ska ta mig hem. Så full av människor att jag kände mig som en sardin i en plåtburk. Många var fulla och kunde inte hålla i sig riktigt och ramlade över allt och alla.

EN STOR KATASTROF!

Klockan är midnatt och jag kliver in genom dörren, jag har varit på resande fot i två timmar vilket egentligen skulle ta 40 minuter och dessutom är jag riktigt, riktigt glad över att behöva gå upp klockan 7 dagen efter för att jobba kl 09:00-22:00.

Jävla Buss!